Nu är det inte många dagar kvar till julafton som ska spenderas med underbara släkten, med massa mat, skratt, julmusik och förhoppningsvis med lite snö som faller utanför fönstren. 

Nu på lördag, alltså om 4 dagar lämnar jag huset och familjen, runt 7 på morgonen för att ta mig till flygplatsen och åka hem till skåneland! Beräknas vara i Malmö vid halv 2 om jag inte har helt fel för mig.. Samma kväll är det nobelfest som gäller. Känner jag att jag kommer hem till mitt normala glamourösa liv, då jag alltid går i högklackat, dyra klänningar och ser allmänt proper ut! haha.

Det har hänt så mycket den senaste tiden, ändå känns det inte som om jag är med om någoting... 

Förra helgen var jag och Bettan och hälsade på underbara Briitta mitt ute i ingenstans! Det var otroligt vackert!

Dock tog det ett litet tag innan jag accepterade att det var okej att gå i hästbajs och få smuts under naglarna.På kvällarna satt vi ihoptryckta för att se American Pie. Kärlek på det. Vi gjorde även roliga videos till kära Anna, Adam och David! :) Oerhört fantastisk helg, barnfri, trafikfri, och det var skönt att vara fri och känna sig levande igen! Dock blev vi utskällda av en bonde för att vi råka gå på hans mark. Det var bara hagelbössan som saknades hos honom och tydligen trodde han att vi var tre kineser, inte tre svenskar. haha.

I fredags träffade jag min producent och vi började lägga grunden till låten. Det blev bra! Nöjd tjej!

Även om jag ser fram emot att åka hem, så tar det ändå emot att säga hejdå till dom jag har träffat här. <3

Tur att det är fredag imorgon! Den här veckan har känts som den längsta veckan i världshistorien (på ett väldigt negativt sätt!) 

Jag är slut i hela kroppen och just  nu ser jag verkligen fram emot att få åka hem och krama om min familj!

Veckan har innehållt allt annat än det vanliga. Tur för mig att pappan kom hem från Australien idag - jag fick vara ledig hela eftermiddagen! Men det var jag värd! 

På lördag kommer två tjejer hit på intervju. 
Så det är ju bra för familjen!

åh, är alldeles för trött för att skriva. Känner mig lite kallsvettig också..

Vilken hemsk känsla det är att vara otroligt nervös!

I kväll, äntligen, efter hundra år av misslyckade försök så gjorde jag det.

Jag sa upp mig!

Känns otroligt bra måste jag säga! Mamman blev dock inte så glad och klagade en massa, 

men nu är det sagt och när jag åker hem den 10e december så lämnar jag familjen!

Btw, här är äntligen vår underbara santa barbara video som jag och Bettan satt uppe halva natten i fredags och mixtrade ihop! :)

Jag verkligen älskar vilka otroliga skiftningar mina känslor och tankar har!

Ena stunden går det i 190 ner för den brantaste bergochdalbanan man kan tänka sig och ibland blir allt så himla bra i raketfart! haha, Men det bästa är när allt det positiva kommer EFTER det negativa! Då känns allt så himla bra!

Idag har varit en ganska lugn och härlig dag. Fick sova bort hela förmiddagen, sedan var jag ensam med barnen i 6 timmar. Men jag klarade det galant!

Sedan har jag varit barnvakt  ikväll och söta Anniina kom över och det är alltid lika kul att träffa henne! 

Jag uppskattar verkligen all engelska jag får prata här, så galet. Det känns nästan bara konstigt att prata svenska... hm..

Jag har även funderat över att inom snar framtid boka biljetter tillbaka till Sverige över jul, det dumma är ju då att jag inte riktigt vet när jag ska åka hem.. :P

Idag känns det som om saker bara blir bättre och bättre. Vilken underbar känsla! Nu får jag bara hoppas att det håller i sig! 

haha, tittade på videoklipp jag och Bettan gjorde igår. OMG...! HAHHAHAHah, jag dööör av skratt. Åh, jag har verkligen dom bästa vännerna man kan önska! Och älskade Anna ska vi inte tala om! Hon befinner sig på andra sidan jordklotet och ändå känns det som om sitter brevid och kramar om mig. Saknar dig så! Har snart läst igenom hennes senaste mejl 20 gånger, men det gör inget. Vartenda ord gör skillnad och det får mig att le ännu mer! Underbara människa!

Igårkväll var den bästa kvällen på länge! 

Jag och Bettan och alkohol. ojojoj. haha

Tusen tack till Bettan som gjorde kvällen så lyckad, jag hade hur kul som helst! 

Du är bäst Bettis! 

Inatt har jag även sovit så jävla bra! Och det behövdes! Har aldrig känt mig så omänsklig som jag gjorde igår! 

Men när Bettan kom så gjorde det inget att jag inte hade sovit under natten, fjärilar i magen, ett leende som ingen kunde ta ifrån mina läppar!n That's how I rule!

Vaknade imorse och känner mig mer utvilad än vad jag har gjort på länge! :)

Det är så skönt när allt känns bra!

om tre dagar kommer Briitta. Can't wait! Den här helgen kommer bli en helg att minnas. Längtar! 

Herregud. Vet inte vad jag ska säga. Detta var ju tvekan den mest plågsamma natten jag någonsin varit med om!

Jag skulle precis lägga mig när jag fick reda på det. Jag var inte förvånad men ändå valde kroppen att reagera på ett helt annat sätt... 

Mitt hjärta stannade och frös till is på en microsekund. Sedan fick jag en gigantisk sten i magen. Mina händer började skaka, jag började skaka. Tankar flög från höger till vänster. Allt blev tomt. 

Jag la mig i sängen och så fort tankarna började bli lite vettiga och normala igen, fast ändå hysteriska började tårarna rinna. Kudden blev genomblöt. 

Andas. Det går över. 

Hela kroppen skakade. Var inte säker på om jag ville spy eller inte. Är fortfarande inte säker...

Klockan blev 3 och jag började räkna får.. Efter 200 stycken bombaderades jag med andra tankar. Det blixtrade ner tankar i huvudet på mig. Det var lite som att föröska springa mellan vattendroppar, omöjligt. Tiden gick och jag kände mig piggare men ändå mer utmattad. Kroppen skakade fortfarande och kramper kom och gick.

Varmt, Kallt, Varmt, Kallt. På och av med täcket, på och av med pyjamasen.

Inget hjälpte.

Ögonen svider fortfarande och klockan halv 6 insåg att jag inte har sovit någonting och kommer antagligen inte att göra det heller..

Hela kroppen värker, mina armar orkade knappt lyfta upp mig ur sängen, mina knän skakar och fötterna orkar inte bära mig. Huvudet dunkar, magen skriker efter mat och den jävla visdomstanden har börjat säga ifrån att det är dags att ta nya smärtstillanden.

Trots denna oändligt långa plågsamma natt så känns det som att hela dagen kommer att gå i samma riktning. Jag hoppas att jag har fel. Känns som att jag ska falla ihop vilken sekund som helst...

I fredags, under dagen tog jag en liten fika med Bettan, sedan på kvällen umgicks jag med Anniina, en finsk tjej. Hur trevligt som helst!

I lördagsförmiddag åkte jag in till Oxford Street och hjälpte Anton med att shoppa. Är fortfarande mycket upprörd över den lila skjortan..! 

Senare kom Hanna in till stan och vi fikade i Hyde Park. Mycket trevligt! På kvällen skypade jag med underbara Anna och Briitta.

Igårmorse/förmiddag var det maratonlopp vid millenuim dome. Pappan här i huset skulle delta. Det var cirka 17.000 personer som deltog. Loppet var ett välgörenhetsprojekt för att kunna bota blodcancer, (Leukemi). 

                                                                 ***

Igårkväll ringde Miky och frågade jag om jag ville in till stan och äta middag med henne och hennes två vänner. 

Miky har varit au pair för den familjen som jag kom hit för, men som sedan slängde ut mig.

Hon är helt underbar! Hon skickade sms med adressen till restaurangen som låg i Soho. När jag skrev att jag började närma mig slutade hon svara. Sen skrev jag att jag var framme och frågade var som dom satt.. Inget svar..

Två italienska tjejer kommer fram till mig och frågar om det är jag som är Malin (vilket jag är). Dom förklarar då hur två killar kommit fram till deras bord, lagt en tidning på bordet som om han ville sälja den. Tjejerna bad honom att gå och efter en halv minut inser Miky att hennes mobil är borta.. Den hade legat på bordet och killarna hade använt tidningen för att dölja telefonen när dom tog den. Så Miky var iväg och ringde massa samtal. Hon ringde till 3 för att stoppa hennes abonomang, men dom hade redan hunnit göra två internationella samtal till Spanien...

Så, jag satt själv med de andra två italienska tjejerna och märker hur den ena av dom (jag minns inte ens vad dom heter..) tittar på mig som om hon försöker få ihop alla pusselbitar eller någonting. Konstigt var det. När jag frågade henne vad hon gjorde om dagarna, svarade hon: Jag är au pair hos familjen du va hos innan...

AKWARD.

Visar sig då att den stackars tjejen har en helt annan uppfattning om mig för att mamman i det huset, som för övrigt inte var strong enough att prata med mig dom fyra sista dagarna jag var där, har snackat så jävla mycket skit om mig! Att jag var si och jag var så, jag gjorde fel här och där och Min personliga favorit: "hon hade fullt med piercingar överallt och en ENORM tatuering på ryggen..."

Jo, eller hur.. Vad är det för fel på henne, helt seriöst? Har hon inget bättre att prata om? Nej, men tydligen har hon då suttit och printat in i tjejens huvud vilken rebell jag är och bla bla bla bla bla... !

Störd människa helt seriöst! varför vill en 34 åring sitta och klanka ner på en 20 åring? Skit samma, dålig stil var det i varje fall. Och jag sa åt tjejen att inte tro på allt mamman säger och jag hoppas verkligen att hon har fått en egen uppfattning av mig, vilket jag tror hon har, för hon vill umgås med mig igen.

Herre Gud. Vilken människa...

Ikväll var nog den värsta kvällen någonsin i mitt liv...

föräldrarna är på bio.

Jag ska natta pojken. Han får sin mjölk och vi bytar blöja, allt är bra. Men när jag ska lägga honom i sängen börjar han skrika, totalt freaks out och jag gungar honom, och jag sjunger för honom, och jag provar på allt möjligt! Så går jag runt och bär honom, nej men då bara spyr han som en j'vla kalv på hela mig och sig själv! Jag får panik! Springer in med honom på toaletten, håller honom över vasken ifall han behöver spy mer..  Han börjar hyperventilera, och jag är livrädd att han ska sluta andas... 

Flickan börjar gråta på nedervångingen, jag lämnar lillkillen i hans säng, skrikandes och springer ner till flickan, hjälper henne på toaletten och springer lite smidigt upp igen.. Hon gråter igen, jag springer ner. Försöker ringa mamman och pappan och såklart har jag ingen täckning... 

Springer upp igen och kliar pojken lite försiktigt på ryggen och klappar honom på huvudet.. Han tystnar och efter cirka en kvart somnar han i någon jävla grodställning... 

Flickan kommer i säng, springer upp tre gånger, men till slut somnar hon också.. Jag försökte torka bort pojkens spya så gott jag kunde... 

Ringde mamma och grät.

Härlig kväll eller vadå?

MEN, när föräldrarna kom hem hade dom en påse med "karamell kungen"-godis till mig + att dom berömde mig hur mycket som helst för min insats.. ! puuh. 

Som kompensation får jag dessutom sovmorgon imorgon! :D

Ska ta en lång dusch imorgonbitti. Luktar kräk.